lexbase.blogg.se

Personuppgiftslagen, PUL, (SFS 1998:204), bygger på ett detaljerat EU-direktiv från 1995 (95/46/EG), dataskyddsdirektivet. Ett direktiv i sig är inte direkt tillämpligt i nationell svensk rätt utan måste implementeras i svensk lagstiftning. Sverige implementerade dataskyddsdirektivet genom PUL som trädde i kraft 1998.

I det svenska rättsväsendet går alltid grundlagarna före de andra lagarna. Eftersom Lexbase har skaffat sig ett utgivningsbevis synes PUL effektlös eftersom Lexbase vid ett första påseende då omfattas av yttrandefrihetsgrundlagens skydd, så länge som deras publiceringar inte utgör yttrandefrihetsbrott.

Ett sådant synsätt leder till att implementeringen av dataskyddsdirektivet framstår som meningslös. Detta är förstås europarättsligt oacceptabelt. Även om Sverige har misslyckats med att korrekt implementera direktivets bestämmelser kan vissa av dem ändå åberopas av enskilda med stöd av principen om direkt effekt för klara och tydliga direktivbestämmelser. Under alla förhållanden åligger det rättstillämpande svenska myndigheter att tolka vår egen lagstiftning i ljuset av EU-rättens innehåll (direktivkonform tolkning). Med andra ord skulle en myndighet som datainspektionen kunna använda EU-direktivet som rättsligt stöd för att kunna ingripa mot publiceringar som Lexbase ägnar sig åt eftersom dessa bryter mot dataskyddsdirektivets syften. EU-rätten gäller över nationell lagstiftning och därmed även svensk grundlag.

"Datainspektionens händer är bakbundna och det finns ingenting vi kan göra åt sajten. Hur mycket vi än vill", skriver Kristina Svahn Starrsjö, chef på Datainspektionen. Detta uttalande är för mig helt absurt från en myndighet som säkerligen har haft ett flertal utbildade jurister som bör ha gått igenom ärendet. Myndigheten verkar inte ens ha funderat på EU-rättens betydelse. Det är nämnvärt att påpeka att det trots allt är EU som indirekt påbjudit instiftatandet av denna lagstiftning.

Enligt dataskyddsdirektivet finns vissa möjligheter till undantag, men dessa gäller bara om detta är nödvändigt för att förena rätten till privatlivet med reglerna om yttrandefrihet. Detta är ett uttryck för principen om proportionalitet, dvs. att en noggrann intresseavvägning måste ske i varje enskilt fall.

Om det nu ska vara så att Datainspektionens ståndpunkt står fast, utifrån deras utredning, kan detta ändå prövas på enskilt plan. Det räcker med att en enskild person vars personuppgifter hängts ut av Lexbase begär skadestånd med stöd av PUL. Skulle de svenska domstolarna vägra att pröva ett sådant mål med hänvisning till yttrandefrihetsgrundlagen, skulle detta mycket sannolikt kunna prövas av EU-domstolen.

Det bör påpekas att domstolarna, även utan att EU-domstolen blandar sig in, är skyldiga att tillämpa dataskyddsdirektivet som gällande rätt. PUL-praxis bör skapas med denna utgångspunkt oavsett om det finns ett utgivningsbevis eller inte. Principen om EU-rättens företräde innebär att om en nationell bestämmelse befinner sig i konflikt med en unionsrättslig bestämmelse har den nationella domstolen en skyldighet att inte tillämpa den motstridiga nationella normen.

EU-domstolen har flera gånger prövat frågan om unionsrättsliga förordningars ochdirektivs förhållande till nationell grundlag. Detta gjordes i målet Internationale Handelsgesellschaft (C-11/70) där målet gällde en tysk tvist om exportlicenser för spannmål. EU-rättsakten stred mot grundläggande fri- och rättigheter i tysk grundlag. EU-domstolen klargjorde att unionsrättsliga förordningar och direktiv står över nationell grundlag. Det bör ytterligare påpekas att detta mål gällde en fråga där EU-rättsakten gav mindre skydd mot grundläggande fri- och rättigheter än i tysk grundlag. I Sveriges hypotetiska fall gäller det en fråga där de grundläggande fri- och rättigheterna för medborgarna getts ett högre skydd av EU-rättsakten än de har av svensk grundlag.

Som jag ser saken är utfallet självklart: Svenska domstolar och myndigheter måste tillämpa PUL med europarättsliga utgångspunkter. I klartext betyder detta att de enskilda medborgarnas rätt till personlig integritet bör väga tyngre än ett visst företags intresse av att tjäna pengar på att ”hänga ut” vanligt folk utan journalistiska syften.

Samuel,

Ekonomistuderande Stockholms Univeristet